Östersunds mest begåvade kvinna

Det finns någon som gör mig väldigt hoppfull inför att låta barnen växa upp i Östersund och det är Hello Saferide (Annika Norlin) som jag hade förmånen att lyssna till häromkvällen när hon spelade på Gamla Teatern. Visst är hon en väldigt speciell och begåvad person, men staden Östersund måste väl också ha gjort sitt till för att en sådan talang ska kunna överleva och utvecklas här? Åtminstone vill jag tro det. Att döma av det mottagande hon fick av publiken var det tydligt att här hade bygdens dotter kommit hem. Funkar jantelagen bara så länge man är medelmåttig, medan de riktiga stjärnorna (som ju Annika Norlin är) går rakt in i jämtarnas hjärtan?

Norrländsk arbetsdag

Att det är långa avstånd i norra Sverige vet alla som någon gång varit här. Med jobb på tre orter, blir det stundtals väldigt mycket resande för väldigt lite tid på plats. I dag såg min arbetsdag ut så här:
Bil till Sundsvall 2,5 h
Möte i Sundsvall 1,5 h
Lunch, långsam promenad genom stan osv osv 2 h
Väntan på försenat tåg 1 h
Tåg hem 2 h

På väg mot minusgrader - inomhus!

Efter att ha haft minus tjugo grader utomhus i flera dagar, kom vi i dag hem från jobb, skola och dagis till cirka fem plusgrader - inne. Det var kallt redan i förrgår, ännu kallare i går och riktigt kallt i morse. Då ringde lievelingen efter en rörmokare som kom och lagade (nåja) värmepumpen. Såg fram emot att komma hem till ett varmt hem, men kom hem till ett utkylt hus med elektricitet som lekte high chaparall. Slog jag på ugnen tändes lampan i hallen (men ugnen förblev kall), slog vi på värmepannan släcktes lampan i tvättstugan osv. Barnen satt i mössor och utejackor, själv har jag fortfarande på mig Östersundskjolen, en täckkjol som är mycket inne i denna stad och jag förstår verkligen varför.

Nu ligger alla ungar nedbäddade tillsammans under alla husets duntäcken (just nu orkar jag inte tänka på de stackars plockade fåglarna) och vi har för första gången haft anledning att elda i kakelugnen i sovrummet. Fortfarande är huset iskallt, men lamporna fungerar i alla fall som de ska efter att vår enda händiga vän C, som är elektriker, givit några välbehövliga tips om proppbyten. Just nu förefaller en varm hyresrätt med tillhörande vaktmästare i huset, som rena drömmen...