Ny blogg

Nu har jag en ny blogg, om ett ny del av livet och en ny karriär, Frilansdagar

Nedlagd blogg

Min blogg har förlorat sitt syfte och jag lägger därför ned den. Det finns inte längre något rätt eller fel, hemma eller borta, Östersund eller Stockholm. Just nu bor jag i Jämtland och det är bra, om några år någon annanstans och då är förmodligen det bra. Allt handlar om föreställningar, fördomar, acceptans och engagemang i den situation man för tillfället befinner sig. Stort tack till mina uppmuntrande läsare! Jag återkommer i annan form. /Helena

Från centralen till Hornstull

Själva poängen med min blogg håller på att rämna. Jag ser nämligen inte längre något motsägelsefullt mellan Stockholm och Jämtland. Det går att kombinera de båda världarna och Östersund är mitt hem. Det hindrar dock inte alla nostalgiska känslor jag fick den gångna veckan som jag tillbringat på kurs i sthlm. Jag avslutade veckan med en lång promenad genom hela stan bort till Hornstull, där jag inte längre stod ut med slasket utan satte mig på t-banan. Det finns inte en gata, knappast ett café som jag inte någon gång besökt på söder. Babysalsa med alla tre barnen, caféet där A skrek så mycket att jag fick gå vidare, sushistället där H förnöjsamt knaprade på smörgåsrån, parken där E vid ett års ålder dansade i regnbågskläder och kvinnomärken i väntan på pride, huset där min gamla kursare en gång hade klassfest osv osv. Roligast var ändå att träffa en av min första stockholmskompisar Lotta med familj, hade det inte varit för hennes stora barn kändes det som att vi sågs i går, trots att det var fyra år sedan sist.
Trots ett rolig vecka i Stockholm, var det med glädje jag steg av tåget i går morse till strålande solsken och gnistrande snö. Den här tiden på året kan det inte finnas en bättre plats på jorden än Jämtland.

Östersunds mest begåvade kvinna

Det finns någon som gör mig väldigt hoppfull inför att låta barnen växa upp i Östersund och det är Hello Saferide (Annika Norlin) som jag hade förmånen att lyssna till häromkvällen när hon spelade på Gamla Teatern. Visst är hon en väldigt speciell och begåvad person, men staden Östersund måste väl också ha gjort sitt till för att en sådan talang ska kunna överleva och utvecklas här? Åtminstone vill jag tro det. Att döma av det mottagande hon fick av publiken var det tydligt att här hade bygdens dotter kommit hem. Funkar jantelagen bara så länge man är medelmåttig, medan de riktiga stjärnorna (som ju Annika Norlin är) går rakt in i jämtarnas hjärtan?

Norrländsk arbetsdag

Att det är långa avstånd i norra Sverige vet alla som någon gång varit här. Med jobb på tre orter, blir det stundtals väldigt mycket resande för väldigt lite tid på plats. I dag såg min arbetsdag ut så här:
Bil till Sundsvall 2,5 h
Möte i Sundsvall 1,5 h
Lunch, långsam promenad genom stan osv osv 2 h
Väntan på försenat tåg 1 h
Tåg hem 2 h

På väg mot minusgrader - inomhus!

Efter att ha haft minus tjugo grader utomhus i flera dagar, kom vi i dag hem från jobb, skola och dagis till cirka fem plusgrader - inne. Det var kallt redan i förrgår, ännu kallare i går och riktigt kallt i morse. Då ringde lievelingen efter en rörmokare som kom och lagade (nåja) värmepumpen. Såg fram emot att komma hem till ett varmt hem, men kom hem till ett utkylt hus med elektricitet som lekte high chaparall. Slog jag på ugnen tändes lampan i hallen (men ugnen förblev kall), slog vi på värmepannan släcktes lampan i tvättstugan osv. Barnen satt i mössor och utejackor, själv har jag fortfarande på mig Östersundskjolen, en täckkjol som är mycket inne i denna stad och jag förstår verkligen varför.

Nu ligger alla ungar nedbäddade tillsammans under alla husets duntäcken (just nu orkar jag inte tänka på de stackars plockade fåglarna) och vi har för första gången haft anledning att elda i kakelugnen i sovrummet. Fortfarande är huset iskallt, men lamporna fungerar i alla fall som de ska efter att vår enda händiga vän C, som är elektriker, givit några välbehövliga tips om proppbyten. Just nu förefaller en varm hyresrätt med tillhörande vaktmästare i huset, som rena drömmen...

Tvångsvård av gravida - ett första steg mot inskränkning av aborträtten

Nu ska KD utreda om gravida kvinnor ska tvångsvårdas vid alkoholmissbruk. Denna idioti får stöd från olika håll i samhället.

Det kan låta fint och bra att staten rycker in för att minska antalet barn födda med skador från moderns alkoholmissbruk. Men vad ger staten rätt att begränsa kvinnors liv för ett ofött fosters skull? De eventuella fosterskadorna uppkommer långt innan tidsfristen för abort passerats. Ska staten verkligen ha rätt att inskränka alkohol(miss)brukande kvinnors liv redan när fostret fortfarande är livsodugligt utanför moderlivet och där graviditeten kanske slutar med abort?

Hur mycket får en gravid kvinna dricka innan hon ska tvångsvårdas? Kvinnor som dricker ett glas vin om dagen och fortsätter med det under graviditeten - ska de också påtvingas vård för sitt "alkoholmissbruk"? Ett glas vin om dagen kan vara skadligt för fostret, men kan inte betraktas som ett alkoholmissbruk. Knappast två glas vin heller. Jag tror att tvångsvård av grava alkoholmissbrukare kan vara befogat ibland, men då är det för kvinnans väl och ve det ska ske, inte för att hennes kropp tillfälligt tillmäts ett högre värde för att hon bär ett foster.

Att tvångsvårda kvinnor som missbrukar (eller brukar?) alkohol är ett första steg mot KD:s agenda att ge fostret ett eget människovärde, ett första steg mot att inskränka kvinnors rätt till abort. Vad blir nästa steg i utvecklingen? Får kvinnor med matmissbruk vara gravida utan statlig inblandning? Hårdtränande elitidrottare? Kvinnor som röker, stressar, äter mögelost eller knaprar sömntabletter?

När KD väl lyckats indoktrinera resten av samhället att fostret har ett människovärde, då är steget inte särskilt långt till att kalla abort för mord.

Nakenchock på gågatan

I småstäder har lokaltidningar en framträdande plats i samhällsdebatten. Så även i Östersund. Ibland är det riktigt rafflande nyheter. I dag skrev Östersundsposten om en man som iförd endast kalsonger sprang omkring på Östersunds gågata mitt i natten skrikandes "jag är en falukorv". Länstidningen rapporterade att Lars Kristerz kommer att dra fullt hus på dansen i Sveg ikväll. Det var för övrigt dagens näst mest lästa artikel. Dagens mest lästa artikel var den om att vd för Ölands djurpark ska bli vd för Frösö zoo. Det framgick inte av artikeln om detta är att betrakta som ett steg uppåt i djurparkskarriären.

Segast på Sidvinden - och i skidspåret!

På bilden är det E och inte jag själv som åker (men vi har nog ungefär samma åkstil)

Efter att i dag ha tränat både skridskor på Sidvinden och längdskidor vid Spikbodarna inser jag att jag måste hålla hårt på min stockholmsbakgrund och inte andas ett ord till någon häruppe om att jag också har ett förflutet i Jämtland. Jag blir omåkt av alla! Äldre damer susar förbi mig på Sidvinden. Gamla gubbar spurtar förbi mig uppför backarna i skidspåret, mina nyinköpta skidor till trots. För att inte tala om de skridskolag och skidklubbar som gång på gång varvar mig.

För att vara uppflyttad stockholmare kan jag nog anses åka hyfsat, men jag gör nog bäst i att inte nämna de där sex barndomsåren jag tillbringade i skidspåren i Hammarstrand.

Det finns i alla fall ett par personer som jag fortfarande klår. Lille H lägger en hel timme på att åka två kilometer (han hinner ju till och med gå det dubbla på en timme) och E är mer intresserad av att dricka varm saft och äta tårta på skridskobanan än av att åka långfärdsskridskor.

A Room of One's Own

För tretton år sedan, när jag pluggade på Feministen i Göteborg, läste vi Viriginia Woolf under en litteraturkurs. Kommer inte ihåg så värst mycket av boken, mer än att villkoren var olika för kvinnliga och manliga författare och att kvinnor saknade ett eget rum.

Oavsett man tolkar det egna rummet symboliskt eller ordagrant ligger det mycket i kvinnors avsaknad av egna rum. Män värnar om sina egna rum. De jagar älg utan att ens komma hem med kött. De löp-, skid- och styrketränar som elitidrottare trots att de aldrig har chans att vinna ens ett motionslopp. De spelar med andra män i amatörrockband som ingen vill lyssna på, spelar fotboll i korpenlag och kallar sig poeter när de totat ihop en enkel haiku. Dessutom har de hobbyrum eller garageverkstad att dra sig undan till när de behöver. Kvinnor tar hand om barnen och hemmet. Ska kvinnor värna sina egna rum, blir det ofta till priset av längre dagisdagar för de små. Det egna rummet saknas fortfarande i stor utsträckning. Kanske är det därför så många kvinnor bloggar - ett eget virtuellt rum?

Nu har jag i alla fall ett eget fysiskt rum, det mest ljudisolerade i huset. Det är litet, nästan som en skrubb, men det är mitt och det har ett skrivbord. Min handyman glömde visserligen bort att det i dag är tretton år sedan vi träffades, men monterade däremot ihop min loppishurts och bordsskiva till ett skrivbord i mitt första egna skrivarrum.

I've got a room of my own!

Ett mer socialt 2009...?

Det nya året börjar bra, socialt sett. Hittills har varje enskild dag varit fylld av aktiviteter och socialt umgänge och detta i Jämtland! Visserligen har inte alla vi träffat hört hemma i Jämtland (eller snarare har ytterst få gjort det), men i alla fall. Och lördagsmiddagen till helgen har vi redan en inbjudan till. Det känns som att 2009 kan bli året då jag börjar se en ljusnande framtid i Jämtland!

En lovsång till mitt Jämtland

Har precis haft besök av gamla Åsenvänner (vilket i sig var jättetrevligt) och insåg med ens hur lite jag egentligen vill flytta tillbaka. Jag vill inte stå på en dammig skolgård med rastlösa barn, vill inte ersätta snö med regn eller suset från fjällvindarna med bruset från Essingeleden. Jag vill inte gå med barnen i trekvart för att komma till en nedklottrad 4H-gård med ihjälslagna kaniner, vill inte heller stå i en tillrättalagd lekpark med mjuka mattor under klätterställningarna eller åka bil en dryg halvtimme för att komma till en överbefolkad minibacke med konstgjord snö och hutlösa priser för liftkort. Nej, jag vill promenera i tio minuter för att sedan kunna välja mellan skridskoåkning, milslånga skidspår eller pulkabackar. Eller så vill jag ta bilen i tio minuter för att åka slalom till vettiga priser utan att trängas med tusentals andra eller någon gång ibland ta bilen en timme för att komma till norra Europas allra bästa slalombackar, i och för sig då i trängsel med tusentals andra och hutlösa liftkortspriser. Ja, Jämtland är bäst!