A Room of One's Own

För tretton år sedan, när jag pluggade på Feministen i Göteborg, läste vi Viriginia Woolf under en litteraturkurs. Kommer inte ihåg så värst mycket av boken, mer än att villkoren var olika för kvinnliga och manliga författare och att kvinnor saknade ett eget rum.

Oavsett man tolkar det egna rummet symboliskt eller ordagrant ligger det mycket i kvinnors avsaknad av egna rum. Män värnar om sina egna rum. De jagar älg utan att ens komma hem med kött. De löp-, skid- och styrketränar som elitidrottare trots att de aldrig har chans att vinna ens ett motionslopp. De spelar med andra män i amatörrockband som ingen vill lyssna på, spelar fotboll i korpenlag och kallar sig poeter när de totat ihop en enkel haiku. Dessutom har de hobbyrum eller garageverkstad att dra sig undan till när de behöver. Kvinnor tar hand om barnen och hemmet. Ska kvinnor värna sina egna rum, blir det ofta till priset av längre dagisdagar för de små. Det egna rummet saknas fortfarande i stor utsträckning. Kanske är det därför så många kvinnor bloggar - ett eget virtuellt rum?

Nu har jag i alla fall ett eget fysiskt rum, det mest ljudisolerade i huset. Det är litet, nästan som en skrubb, men det är mitt och det har ett skrivbord. Min handyman glömde visserligen bort att det i dag är tretton år sedan vi träffades, men monterade däremot ihop min loppishurts och bordsskiva till ett skrivbord i mitt första egna skrivarrum.

I've got a room of my own!