En vecka fylld av oro och stress

Det har varit en vecka fylld av rastlöshet, oro och stress. Svärmor blev riktigt sjuk och hamnade på sjukhus med oklar diagnos och oviss utgång. Hon ligger fortfarande kvar, men verkar tydligt bättre. Det är konstigt att det ofta är först när man mist någon eller riskerar mista någon som man inser hur mycket den personen betyder för en. Det blev många tankar, både rent praktiska och djupare över liv och död denna vecka. Nu hoppas jag hon fortsätter tillfriskna och snart får komma hem. H har varit ner en sväng, men vi åker allihop om ett par veckor när hon förhoppningsvis är mycket piggare. Vi måste bli bättre på att hälsa på våra föräldrar, hur nu det ska gå till, livet är så stressigt.

Var med styrelsen för jobbet på två internatdagar. Hade verkligen ingen lust att resa, både med den oro som var för svärmor och med tanke på att jag själv ska in på sjukhus nästa vecka, men det var faktiskt riktigt trevligt. Ibland är det skönt att vara med folk som man inte har någon egentlig relation till och som inte vet något om en. Jag tvingades lämna alla tankar och oro, jobbade på och njöt av en trevlig middag på kvällen.

På måndag är det dags för mitt oönskade besök på sjukhuset i Umeå. På tisdag blir det den läskiga undersökningen och på onsdag förhoppningsvis hemfärd. Jag lyckas förtränga det hela rätt bra, men när jag kommer att tänka på det mår jag illa av tanken. Och detta är bara början...

Helgen är fylld av övernattande kompisar till barnen, aktiviteter och, som vanligt, jobb. Är rejält trött på att inte hinna mina arbetsuppgifter på veckorna, utan att även helgerna går åt. Ändå jobbar jag oavbrutet, hoppar över fikapauser och tar korta luncher för att hinna. För att se det positiva med umeåbesöket - jag kan inte jobba!