Jämställdhet i Jämtland - inte på dagis!

I morse var jag riktigt feg. Jag kan ursäkta mig med att jag var oförberedd, att minimannen var grinig, att en annan förälder var närvarande eller att jag inte kommunicerar väl med den fröken som tog emot - likväl var jag feg.

När jag lämnade pojkarna på dagis fanns samtidigt två ettåringar i omklädsrummet, en flicka och en pojke. Pojkens pappa var också där, liksom en fröken av den äldre generationen (vilket absolut inte behöver vara liktydigt med omodern eller förlegad, men i detta fall var det).

Vad händer? Pojken knuffar flickan så att hon ramlar baklänges och slår huvudet i golvet. Både fröken och pojkens pappa säger lite lojt att "så får du väl inte göra" till pojken. Flickan blir tröstad av fröken med orden "såja, nu räcker det, det här är livets hårda skola, pojkar är så där, hela livet igenom är de sådär". Varken fröken eller pappan uppmanar pojken att be om förlåtelse, utan saken är utagerad i och med att den ettåriga flickan får höra att "pojkar är så där". Här står jag alltså tyst och går också därifrån utan att ha framfört någon som helst protest. Ja, jag skäms!

Visst kan man hävda att de två ettåringarna inte förstår något och att inget av detta fastnade hos dem. Må så vara, men där stod även mina pojkar, tre och fem år gamla, varav den ene också börjat testa och även överskridit gränser gentemot flickor och de behöver inte höra att det är OK att knuffa en flicka bara för att man är POJKE! Hur blir den pojke som från ett års ålder får höra att det är OK att göra dumheter med sitt kön som ursäkt? Hur blir han vid fem, tio, femton, tjugofem års ålder? Hur blir den flicka som får lära sig att stå ut med pojkars dumheter, bara för att de är ju pojkar? Det är ju lika dumt som när någon fröken försökte inbilla mig när jag var sju att klassens värsta slagskämpe skulle hysa kärlek för mig. Har det hänt någonting mer än kvinnojourens bildande i Jämtland de senaste trettio åren?

I Stockholm var både jag och H. tillsammans med andra föräldrar aktiva i arbetet med att dagis skulle arbeta med sitt förhållande gentemot flickor och pojkar. Det tog några år av motstånd, men när vi flyttade därifrån hade de åtminstone på vår avdelning ett fantastiskt arbete med pojk- och flickgrupper ibland, där pojkar fick träna på sina mjukare sidor och flickor träna på att vara mer aktiva och det verkade fungera bra. Flickor och pojkar lekte fantastiskt bra med varandra och verkade inte göra skillnad på om det var någon av det egna eller det motsatta könet de lekte med. Just nu bara längtar jag till Åsens dagis:-(
Finns det verkligen inget dagis med jämställdhetsfokus i Östersunds kommun? Jag orkar bara inte börja från noll igen.