Suspekta dealare på Campus Östersund

I dag gjorde jag något riktigt jämtländskt - jag köpte för första gången älgkött. Mitt tio år långa vegatariska liv förbyttes raskt mot ett köttätande sådant när jag flyttade upp (som en kollega sa "i Jämtland kan man vara sig själv"). Detta med älgköttsinköpet var dock inte så oskyldigt och enkelt som när man inhandlar några hundra gram i butik, nej här påminde vi suktande älgköttsköpare snarast om ett gäng missbrukare på jakt efter knark.

Det började med ett meddelande för två dagar sedan (meddelandet kom för övrigt från en chefsperson på en statlig myndighet), där det stod att jag skulle infinna mig på övre parkeringen vid Campus klockan 16.30 på onsdag. Därefter följde prisuppgift och en indirekt uppmaning om att ta med jämna kontanter. Strax före halvfem nu i eftermiddags började jag cirkulera runt på de olika parkeringarna (det finns fler än en övre parkering på Campus Östersund) för att spana efter försäljaren. Det blev några raggarrundor med bilen innan jag hittade rätt, en kombi med öppen baklucka och ett gäng hugade spekulanter som trängdes vid luckan. Väl på plats träffade jag Maud, som jag aldrig tidigare träffat, men via mail bestämt att dela leveransen med. Vi håvade upp varsin tusenlapp och fick en kartong som vi systerligt delade upp i min bagagelucka. Sedan försvann vi raskt åt varsitt håll efter att vagt ha lovat varandra att dela även nästa år.

För mig som inte har köpt kött på tio år och därefter bara har köpt lövbiff, kycklingfilé och skinka på Ica var detta med älgköttsinköpet en närmast exotisk upplevelse. Nu ligger köttet i frysen, förutom en förpackning färs som jag gjorde köttfärssås på - supergott tyckte både jag och ungarna!

Ett nytt inköp (förmedlat av samma chef) väntar inom en snar framtid. Denna gång blir det 20 kg ren!