Den norrländska fetman

Jag var med ungarna på Östersunds nyrenoverade badhus häromdagen. Det som slår mig varje gång jag är på badhuset eller på stan för den delen, är det stora antal kraftigt överviktiga personer, inte bara vuxna, utan barn och ungdomar. Den eftermiddag vi tillbringade på badhuset såg jag lika många feta tonårspojkar, som normalviktiga. När jag gick i högstadiet (vilket visserligen börjar bli närmare tjugo år sedan) fanns en enda kraftigt överviktig pojke och då gick jag ändå i en relativt stor högstadieskola. Nu och här i Östersund vimlar det av unga flickor och pojkar med stora överviktsproblem. Att flickor blir lite (med betoning på lite) rundare under en period i tonåren, hör väl till det normala, men när fläsket bara dallrar och magen hänger tung över badbyxorna på pojkar i nedre tonåren är det bara helt fel.

Hur kan föräldrarna acceptera att deras barn förstör sin hälsa i så unga år? Jämtland är en av Sveriges bästa regioner när det gäller att kunna ha ett aktivt liv. Man behöver inte ens ha bil för att ta sig till vackra platser. Oavsett var i staden man är kan man ta sig ut i naturen på tio minuter genom att jogga eller cykla. I stället står de feta barnen längst fram i kön vid badhuscaféet och köper godis och glass, vilket förstås med råge överstiger de kalorier de möjligen lyckats förbränna genom trappan upp till vattenrutchkanorna på badhuset. Utanför väntar mor eller far i bil så nära ingången de bara kan för att skjutsa sitt barn hem till datorn eller tv:n. Jag förstår det inte. För hälsan är det värre att låta tonåringen vräka i sig sötsaker och bli skjutsad överallt än att bjuda på en folköl till middagen eller låta tonåringen prova att röka. Folk i omgivningen har inga problem att säga vad de tycker om det sistnämnda, medan alla stillatigande åser hur unga människor får sina liv förstörda genom ett alltmer tilltagande matmissbruk och stillasittande tillvaro.

När många jämtländska föräldrar nu misslyckas med att ge sina barn sunda vanor krävs förstås att samhället, i form av dagis, skola och fritidshem får förutsättningar att ge alla barn möjlighet att röra på sig. Det räcker inte med en timmes gymnastik i veckan (som man har i de lägsta klasserna), de här barnen behöver timmar av motion varje dag. Som skattebetalare tänker jag att det blir billigare i längden att satsa på barnen nu i stället för de vårdkostnader de kommer att åsamka samhället i framtiden.

Den största vinsten är förstås för barnen, individerna, själva. Trots att övervikt och dålig kondition blivit något av en normalitet i de norra delarna av Sverige, är det fortfarande mer status att vara smal och att lyckas med idrottsprestationer. Dessutom riskerar de feta barnen att aldrig upptäcka hur mycket ett fysiskt aktivt liv för med sig även på andra områden i livet.