Den jämtländske mannen (del 2)

Här kommer en vidareutveckling av mina iakttagelser (eller mitt fria fabulerande) om den jämtländske mannen.

Han är tyst, mycket tyst. Han är tyst ända tills han tagit sig några droppar för mycket och man frågar honom om älgjakten, bössan, köttets kvalitet eller något annat jakt- och älgrelaterat. Då kan han prata i det oändliga, men bara om just detta ämne. Det blir lite tradigt när man för tionde gången får höra hur älgköttet ska hängas för att bli så bra som möjligt.

Förutom jägare, är den jämtländske mannen i allmänhet praktisk och händig. Här byggs det om, byts ut kök, renoveras badrum och kopplas kablar kors och tvärs i huset av de husägande männen själva.

Tror att min H har lite svårt att passa in, även om han gör sina försök. Första hösten i Jämtland kom det en riktig storm och en av våra många björkar blåste ner rakt över gatan. En vänlig granne kom snabbt över med en motorsåg som han (trots att jag öppnade dörren) räckte över till H. Sedan gick grannen. Där stod min H och tittade på maskinen och på trädet en lång stund, gick in och googlade efter information, innan han gav upp och knallade ner till grannen för att fråga om hur man egentligen skulle hantera en motorsåg. Inför nästa storm står han bättre rustad att hantera nedfallande träd.

En annan gång skulle H försöka få igång ett samtal med en jämtländsk (=tystlåten) pappa i pulkabacken. H:s fråga var "har ni börjat julpynta än?" Jag önskar att jag hade sett den andra pappans min, han lär ha sett rätt förskräckt ut. Det enda han svarade var "nä, det är tjejen som gör sånt där".

Jämtländska män är blyga och detta börjar redan i småskolan. När E och hennes klass har fester och uppvisningar, är det enbart tjejerna som uppträder (och gör det med bravur). Tjejerna tar plats och argumenterar, diskuterar och håller föredrag, medan pojkarna mumlar eller på sin höjd stör.

Vidare får pojkarna tidigt lära sig att rosa och rött är tjejfärger, att pojkar inte får tycka om dockor och att en pojkes värde sitter i hans fysiska styrka eller i hans förmåga att slåss. Det är en hård värld för min färgblinde gosse som sover med sin docka, blandar ihop rött med grönt och dessutom har ett namn som lätt förväxlas med ett vanligt flicknamn. "Pinsamt!" som han själv på ett typiskt manligt jämtländskt korthugget sätt sammanfattar situationen.