Det här med julkort...

På tisdag är sista dagen att posta julkorten om de ska hinna fram i tid innan jul! Jag är rätt kluven till det här med julkort. Från att ha varit helt emot denna extra arbetsbörda, har jag med åren och efter några flyttar mellan länder och städer, tyckt att det blivit ett sätt att höra av sig till kära bekantskaper åtminstone en gång per år. Men ärligt talat, att få ett kort på en tecknad tomte och förtryckt godjulhälsning med bara ett namn under - är det kul? Ska jag ta det som ett tecken på att personen ifråga verkligen tänkt på mig, eller har min adress bara blivit nedtecknad på kortet för att jag själv skickade ett kort förra julen och nu får en slags tack-för-förra-årets-julkort tillbaka?

Det är förstås jättekul när folk skickar foton på sig själva och sina barn, hundar och hus, även om dessa kort alltid har karaktären av lyckliga kärnfamiljen med det lyckade livet (ja, jag halkar själv dit vart och vartannat år).

En modern variant av julkort är de elektroniska. Även här känner man sig inte alltför ihågkommen när man får en elektronisk tomte på en sändlista som omfattar personens hela nätverk, såväl privat som professionellt. Det är också lite märkligt när man från en ytligt bekant i jobbsammanhang får julkort med hela familjen X:s gångna år med barndop, smutsiga sandlådebarn och en halvnaken man i sjön. Samtidigt är det förstås lite kul att även ytligt bekanta i jobbsammanhang har ett riktigt liv vid sidan om.

På tisdag är alltså sista dagen att posta julkorten. Jag väntar med spänning på många personliga julhälsningar!